publicerad: 2015
kunglighet
kung·lig·het
substantiv
~en ~er • äv. kunglig person
Singular | |
---|---|
en kunglighet | obestämd form |
en kunglighets | obestämd form genitiv |
kungligheten | bestämd form |
kunglighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kungligheter | obestämd form |
kungligheters | obestämd form genitiv |
kungligheterna | bestämd form |
kungligheternas | bestämd form genitiv |