kuppakuppa
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ göra en kupp| Finita former |
|---|
| kuppar | presens aktiv |
| kuppas | presens passiv |
| kuppade | preteritum aktiv |
| kuppades | preteritum passiv |
| kuppa | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att kuppa | infinitiv aktiv |
| att kuppas | infinitiv passiv |
| har/hade kuppat | supinum aktiv |
| har/hade kuppats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| kuppande |
| Perfekt particip |
|---|
| en kuppad + substantiv |
| ett kuppat + substantiv |
| den/det/de kuppade + substantiv |
kuppa igenom
• kuppa igenom ngt genomdriva ngt med en kupp| Infinita former |
|---|
| att kuppa igenom | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| igenomkuppande |
| Perfekt particip |
|---|
| en igenomkuppad + substantiv |
| ett igenomkuppat + substantiv |
| den/det/de igenomkuppade + substantiv |
