publicerad: 2015
kvinnoben
kvinno|ben
substantiv
~et; pl. ~ • till ben 2 kvinna
Singular | |
---|---|
ett kvinnoben | obestämd form |
ett kvinnobens | obestämd form genitiv |
kvinnobenet | bestämd form |
kvinnobenets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kvinnoben | obestämd form |
kvinnobens | obestämd form genitiv |
kvinnobenen | bestämd form |
kvinnobenens | bestämd form genitiv |