publicerad: 2015
last
last
substantiv
~en ~er 1 börda; ngt som lastats; ligga ngn till last vara ett problem för ngn2 förkastlig vana; lägga ngn ngt till last anklaga ngn för ngt – Nästan alla sammansättn. med last- hör till last 1.
| Singular | |
|---|---|
| en last | obestämd form |
| en lasts | obestämd form genitiv |
| lasten | bestämd form |
| lastens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| laster | obestämd form |
| lasters | obestämd form genitiv |
| lasterna | bestämd form |
| lasternas | bestämd form genitiv |


