publicerad: 2015
ligga
ligga
verb
låg, legat, pres. ligger • ligga till sängs; Malmö ligger i Skåne – Alla sammansättn. med ligg- hör till ligga.
Finita former | |
---|---|
ligger | presens aktiv |
låg | preteritum aktiv |
ligg | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ligga | infinitiv aktiv |
har/hade legat | supinum aktiv |
Presens particip | |
liggande |
ligga av sig
• förlora i skicklighet el. kvalitetInfinita former att ligga av sig infinitiv aktiv
ligga bakom
• vara upphov till
ligga efter
• ha en sämre placering; vara försenad: ligga efter med inbetalningarnaInfinita former att ligga efter infinitiv aktiv Presens particip efterliggande
ligga för
• passa, vara naturligt för: det ligger inte för henne att ge berömInfinita former att ligga för infinitiv aktiv Presens particip förliggande
ligga i
• arbeta hårtInfinita former att ligga i infinitiv aktiv Presens particip iliggande
ligga nere
• vara avstannad: verksamheten låg nere under elavbrottetInfinita former att ligga nere infinitiv aktiv Presens particip nereliggande
ligga på
• verka med kraft; ansätta: vinden låg på från väster; fordringsägarna låg på honom
ligga till
• ha visst läge; äv. bildl.: hon ligger bra till i tävlingenInfinita former att ligga till infinitiv aktiv Presens particip tilliggande
ligga till sig
• förbättras genom att ligga oanvändInfinita former att ligga till sig infinitiv aktiv
ligga under
• vara i underläge
ligga ute
• äv. ha lånat ut; tillfälligt ha betalat: ligga ute med 10 000
ligga över
1 övernatta2 vara i överläge3 ansätta: Skatteverket ligger över honom