publicerad: 2015
likgiltighet
lik|gilt·ig·het
substantiv
~en ~er • till likgiltig 1,2
Singular | |
---|---|
en likgiltighet | obestämd form |
en likgiltighets | obestämd form genitiv |
likgiltigheten | bestämd form |
likgiltighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
likgiltigheter | obestämd form |
likgiltigheters | obestämd form genitiv |
likgiltigheterna | bestämd form |
likgiltigheternas | bestämd form genitiv |