publicerad: 2015
logera
log·era
[lo∫e´ra]
verb
~de ~t • bo tillfälligt; hysa in, härbärgera
| Finita former | |
|---|---|
| logerar | presens aktiv |
| logeras | presens passiv |
| logerade | preteritum aktiv |
| logerades | preteritum passiv |
| logera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att logera | infinitiv aktiv |
| att logeras | infinitiv passiv |
| har/hade logerat | supinum aktiv |
| har/hade logerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| logerande | |
| Perfekt particip | |
| en logerad + substantiv | |
| ett logerat + substantiv | |
| den/det/de logerade + substantiv | |
logera in
• ⟨ngt åld.⟩ inhysa: logera in el. (sällan) inlogera ngnInfinita former att logera in infinitiv aktiv Presens particip inlogerande Perfekt particip en inlogerad + substantiv ett inlogerat + substantiv den/det/de inlogerade + substantiv


