publicerad: 2015
lokalitet
lok·al·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • plats, ställe; utrymme
Singular | |
---|---|
en lokalitet | obestämd form |
en lokalitets | obestämd form genitiv |
lokaliteten | bestämd form |
lokalitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
lokaliteter | obestämd form |
lokaliteters | obestämd form genitiv |
lokaliteterna | bestämd form |
lokaliteternas | bestämd form genitiv |