publicerad: 2015
lyda
lyda
verb
lydde el. löd, lytt, lydd n. lytt, pres. lyder 1 rätta sig efter, vara lydig: lyda order2 höra till, sortera under3 ha viss lydelse, vara avfattad, låta; lyda på uppgå till, gälla – Alla sammansättn. med lyd- hör till lyda 1.
Finita former | |
---|---|
lyder | presens aktiv |
lyds (lydes) | presens passiv |
lydde (löd) | preteritum aktiv |
lyddes (löds) | preteritum passiv |
lyd | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att lyda | infinitiv aktiv |
att lydas | infinitiv passiv |
har/hade lytt | supinum aktiv |
har/hade lytts | supinum passiv |
Presens particip | |
lydande | |
Perfekt particip | |
en lydd + substantiv | |
ett lytt + substantiv | |
den/det/de lydda + substantiv |