publicerad: 2015
marschall
mar·schall
[‑∫al´]
substantiv
~en ~er • stång med skål med brännbart ämne, festfackla
Singular | |
---|---|
en marschall | obestämd form |
en marschalls | obestämd form genitiv |
marschallen | bestämd form |
marschallens | bestämd form genitiv |
Plural | |
marschaller | obestämd form |
marschallers | obestämd form genitiv |
marschallerna | bestämd form |
marschallernas | bestämd form genitiv |