publicerad: 2015
matrikel
matr·ikel
[‑ik´el]
substantiv
~n matriklar • namnförteckning med levnadsuppgifter över medlemmar ofta av en kår
Singular | |
---|---|
en matrikel | obestämd form |
en matrikels | obestämd form genitiv |
matrikeln | bestämd form |
matrikelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
matriklar | obestämd form |
matriklars | obestämd form genitiv |
matriklarna | bestämd form |
matriklarnas | bestämd form genitiv |