publicerad: 2015
minröjare
min|röj·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑röjarna • person som oskadliggör minor; till mina
Singular | |
---|---|
en minröjare | obestämd form |
en minröjares | obestämd form genitiv |
minröjaren | bestämd form |
minröjarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
minröjare | obestämd form |
minröjares | obestämd form genitiv |
minröjarna | bestämd form |
minröjarnas | bestämd form genitiv |