publicerad: 2015
mista
1mista
verb
miste, mist, mist, pres. mister • förlora ngt man äger el. är fäst vid: hon miste sin son i olyckan
Finita former | |
---|---|
mister | presens aktiv |
miste | preteritum aktiv |
mist | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att mista | infinitiv aktiv |
har/hade mist | supinum aktiv |
Presens particip | |
mistande | |
Perfekt particip | |
en mist + substantiv | |
ett mist + substantiv | |
den/det/de mista + substantiv | |
den miste + maskulint substantiv |
2mista
substantiv
~n mistor • ställe där viss växtlighet saknas el. gått ut; lucka, bar fläck
Singular | |
---|---|
en mista | obestämd form |
en mistas | obestämd form genitiv |
mistan | bestämd form |
mistans | bestämd form genitiv |
Plural | |
mistor | obestämd form |
mistors | obestämd form genitiv |
mistorna | bestämd form |
mistornas | bestämd form genitiv |