publicerad: 2015
moatjé
moatjé
substantiv
~n ~er • ngns kavaljer el. dam; partner, motspelare
Singular | |
---|---|
en moatjé | obestämd form |
en moatjés | obestämd form genitiv |
moatjén | bestämd form |
moatjéns | bestämd form genitiv |
Plural | |
moatjéer | obestämd form |
moatjéers | obestämd form genitiv |
moatjéerna | bestämd form |
moatjéernas | bestämd form genitiv |