publicerad: 2015
modalitet
mod·al·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • ⟨filos.⟩ grad av visshet hos en utsaga
Singular | |
---|---|
en modalitet | obestämd form |
en modalitets | obestämd form genitiv |
modaliteten | bestämd form |
modalitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
modaliteter | obestämd form |
modaliteters | obestämd form genitiv |
modaliteterna | bestämd form |
modaliteternas | bestämd form genitiv |