publicerad: 2015
modernitet
mod·ern·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • det att vara modern; modern teknisk företeelse
Singular | |
---|---|
en modernitet | obestämd form |
en modernitets | obestämd form genitiv |
moderniteten | bestämd form |
modernitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
moderniteter | obestämd form |
moderniteters | obestämd form genitiv |
moderniteterna | bestämd form |
moderniteternas | bestämd form genitiv |