publicerad: 2015
mogna
mogna
[mo`gna]
verb
~de ~t • bli mogen; till mogen 1,2
| Finita former | |
|---|---|
| mognar | presens aktiv |
| mognas | presens passiv |
| mognade | preteritum aktiv |
| mognades | preteritum passiv |
| mogna | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att mogna | infinitiv aktiv |
| att mognas | infinitiv passiv |
| har/hade mognat | supinum aktiv |
| har/hade mognats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| mognande | |
| Perfekt particip | |
| en mognad + substantiv | |
| ett mognat + substantiv | |
| den/det/de mognade + substantiv | |


