publicerad: 2015
mogna
mogna
[mo`gna]
verb
~de ~t • bli mogen; till mogen 1,2
Finita former | |
---|---|
mognar | presens aktiv |
mognas | presens passiv |
mognade | preteritum aktiv |
mognades | preteritum passiv |
mogna | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att mogna | infinitiv aktiv |
att mognas | infinitiv passiv |
har/hade mognat | supinum aktiv |
har/hade mognats | supinum passiv |
Presens particip | |
mognande | |
Perfekt particip | |
en mognad + substantiv | |
ett mognat + substantiv | |
den/det/de mognade + substantiv |