publicerad: 2015
nämndeman
nämnde|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • juridiskt oskolad person som har i uppdrag att vid behov medverka i rättegångsjury
Singular | |
---|---|
en nämndeman | obestämd form |
en nämndemans | obestämd form genitiv |
nämndemannen | bestämd form |
nämndemannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
nämndemän | obestämd form |
nämndemäns | obestämd form genitiv |
nämndemännen | bestämd form |
nämndemännens | bestämd form genitiv |