publicerad: 2015
näsa
näsa
substantiv
~n näsor • stå på näsan ⟨vard.⟩ ramla handlöst framåt; få lång näsa ⟨vard.⟩ bli snopen; ha skinn på näsan kunna säga ifrån – Alla sammansättn. med näs- hör till näsa.
| Singular | |
|---|---|
| en näsa | obestämd form |
| en näsas | obestämd form genitiv |
| näsan | bestämd form |
| näsans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| näsor | obestämd form |
| näsors | obestämd form genitiv |
| näsorna | bestämd form |
| näsornas | bestämd form genitiv |


