publicerad: 2015
nabob
nabob
[nabå´b]
substantiv
~en ~er 1 ⟨åld.⟩ rik och praktlysten man2 indisk provinsståthållare i äldre tid
Singular | |
---|---|
en nabob | obestämd form |
en nabobs | obestämd form genitiv |
naboben | bestämd form |
nabobens | bestämd form genitiv |
Plural | |
nabober | obestämd form |
nabobers | obestämd form genitiv |
naboberna | bestämd form |
nabobernas | bestämd form genitiv |