publicerad: 2015
nedprioritering
ned|pri·or·it·er·ing
el. ner|pri·or·it·er·ing
substantiv
~en ~ar nedprioritera
Singular | |
---|---|
en nedprioritering (en nerprioritering) | obestämd form |
en nedprioriterings (en nerprioriterings) | obestämd form genitiv |
nedprioriteringen (nerprioriteringen) | bestämd form |
nedprioriteringens (nerprioriteringens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
nedprioriteringar (nerprioriteringar) | obestämd form |
nedprioriteringars (nerprioriteringars) | obestämd form genitiv |
nedprioriteringarna (nerprioriteringarna) | bestämd form |
nedprioriteringarnas (nerprioriteringarnas) | bestämd form genitiv |