publicerad: 2015
nomenklatur
nom·en·klat·ur
[‑u´r]
substantiv
~en ~er • systematisk term- el. namnförteckning
Singular | |
---|---|
en nomenklatur | obestämd form |
en nomenklaturs | obestämd form genitiv |
nomenklaturen | bestämd form |
nomenklaturens | bestämd form genitiv |
Plural | |
nomenklaturer | obestämd form |
nomenklaturers | obestämd form genitiv |
nomenklaturerna | bestämd form |
nomenklaturernas | bestämd form genitiv |