publicerad: 2015
nymodighet
ny|mod·ig·het
substantiv
~en ~er • ⟨ibl. iron.⟩ nymodig
Singular | |
---|---|
en nymodighet | obestämd form |
en nymodighets | obestämd form genitiv |
nymodigheten | bestämd form |
nymodighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
nymodigheter | obestämd form |
nymodigheters | obestämd form genitiv |
nymodigheterna | bestämd form |
nymodigheternas | bestämd form genitiv |