publicerad: 2015
nyromantiker
ny|rom·ant·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ • till romantiker 2 1ny
| Singular | |
|---|---|
| en nyromantiker | obestämd form |
| en nyromantikers | obestämd form genitiv |
| nyromantikern | bestämd form |
| nyromantikerns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| nyromantiker | obestämd form |
| nyromantikers | obestämd form genitiv |
| nyromantikerna | bestämd form |
| nyromantikernas | bestämd form genitiv |


