publicerad: 2015
oaktsamhetsbrott
o·akt·sam·hets|brott
substantiv
~et; pl. ~ oaktsamhet brott 1
Singular | |
---|---|
ett oaktsamhetsbrott | obestämd form |
ett oaktsamhetsbrotts | obestämd form genitiv |
oaktsamhetsbrottet | bestämd form |
oaktsamhetsbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
oaktsamhetsbrott | obestämd form |
oaktsamhetsbrotts | obestämd form genitiv |
oaktsamhetsbrotten | bestämd form |
oaktsamhetsbrottens | bestämd form genitiv |