publicerad: 2015
obotfärdighet
o|bot·färd·ig·het
substantiv
~en obotfärdig
Singular | |
---|---|
en obotfärdighet | obestämd form |
en obotfärdighets | obestämd form genitiv |
obotfärdigheten | bestämd form |
obotfärdighetens | bestämd form genitiv |