publicerad: 2015
oförytterlig
o|för·ytter·lig
adjektiv
~t ~a • som inte kan el. får avyttras; obestridlig: en oförytterlig rättighet
Positiv | |
---|---|
en oförytterlig + substantiv | |
ett oförytterligt + substantiv | |
den/det/de oförytterliga + substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de oförytterligare + substantiv | |
Superlativ | |
är oförytterligast | |
den/det/de oförytterligaste + substantiv |