publicerad: 2015
ohörbarhet
o|hör·bar·het
substantiv
~en ~er ohörbar
Singular | |
---|---|
en ohörbarhet | obestämd form |
en ohörbarhets | obestämd form genitiv |
ohörbarheten | bestämd form |
ohörbarhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ohörbarheter | obestämd form |
ohörbarheters | obestämd form genitiv |
ohörbarheterna | bestämd form |
ohörbarheternas | bestämd form genitiv |