publicerad: 2015
omsnörning
om|snör·ning
substantiv
~en ~ar • till 2om 1 snörning
| Singular | |
|---|---|
| en omsnörning | obestämd form |
| en omsnörnings | obestämd form genitiv |
| omsnörningen | bestämd form |
| omsnörningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| omsnörningar | obestämd form |
| omsnörningars | obestämd form genitiv |
| omsnörningarna | bestämd form |
| omsnörningarnas | bestämd form genitiv |


