publicerad: 2015
ortnamn
ort|namn
el. orts|namn
substantiv
~et; pl. ~ • till ort 1 – Den s-lösa formen mest i språkvetenskapliga sammanhang.
Singular | |
---|---|
ett ortnamn (ett ortsnamn) | obestämd form |
ett ortnamns (ett ortsnamns) | obestämd form genitiv |
ortnamnet (ortsnamnet) | bestämd form |
ortnamnets (ortsnamnets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
ortnamn (ortsnamn) | obestämd form |
ortnamns (ortsnamns) | obestämd form genitiv |
ortnamnen (ortsnamnen) | bestämd form |
ortnamnens (ortsnamnens) | bestämd form genitiv |