publicerad: 2015
oskuld
o|skuld
substantiv
~en ~er 1 knappast pl.; skuldlöshet; renhjärtenhet; obekantskap med sex2 oskuldsfull person; person särsk. kvinna som inte haft sexuellt umgänge – Alla sammansättn. med oskulds- hör till oskuld 1.
Singular | |
---|---|
en oskuld | obestämd form |
en oskulds | obestämd form genitiv |
oskulden | bestämd form |
oskuldens | bestämd form genitiv |
Plural | |
oskulder | obestämd form |
oskulders | obestämd form genitiv |
oskulderna | bestämd form |
oskuldernas | bestämd form genitiv |