publicerad: 2015
ottoman
ottom·an
[‑a´n]
substantiv
~en ~er 1 dyschatell2 ripsvävnad3 osman
Singular | |
---|---|
en ottoman | obestämd form |
en ottomans | obestämd form genitiv |
ottomanen | bestämd form |
ottomanens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ottomaner | obestämd form |
ottomaners | obestämd form genitiv |
ottomanerna | bestämd form |
ottomanernas | bestämd form genitiv |