publicerad: 2015
pärla
1pärla
substantiv
~n pärlor • liten, vackert skimrande kula; bildl. värdefull person: den nya medarbetaren är en pärla; kasta pärlor för svin slösa ngt fint på ngn som inte uppskattar det – I sammansättn. pärl-, ngn gång pärle-.
Singular | |
---|---|
en pärla | obestämd form |
en pärlas | obestämd form genitiv |
pärlan | bestämd form |
pärlans | bestämd form genitiv |
Plural | |
pärlor | obestämd form |
pärlors | obestämd form genitiv |
pärlorna | bestämd form |
pärlornas | bestämd form genitiv |
2pärla
verb
~de ~t 1 bilda pärlliknande droppar el. bubblor, droppa: de arbetade så att svetten pärlade2 arbeta med pärlor el. pärlplattor
Finita former | |
---|---|
pärlar | presens aktiv |
pärlas | presens passiv |
pärlade | preteritum aktiv |
pärlades | preteritum passiv |
pärla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att pärla | infinitiv aktiv |
att pärlas | infinitiv passiv |
har/hade pärlat | supinum aktiv |
har/hade pärlats | supinum passiv |
Presens particip | |
pärlande |