publicerad: 2015
påföra
på|föra
verb
‑förde, ‑fört, pres. ‑för • föra upp på skuldräkning för
| Finita former | |
|---|---|
| påför | presens aktiv |
| påförs (påföres) | presens passiv |
| påförde | preteritum aktiv |
| påfördes | preteritum passiv |
| påför | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att påföra | infinitiv aktiv |
| att påföras | infinitiv passiv |
| har/hade påfört | supinum aktiv |
| har/hade påförts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| påförande | |
| Perfekt particip | |
| en påförd + substantiv | |
| ett påfört + substantiv | |
| den/det/de påförda + substantiv | |


