publicerad: 2015
påkänning
på|känn·ing
substantiv
~en ~ar känna 1
Singular | |
---|---|
en påkänning | obestämd form |
en påkännings | obestämd form genitiv |
påkänningen | bestämd form |
påkänningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
påkänningar | obestämd form |
påkänningars | obestämd form genitiv |
påkänningarna | bestämd form |
påkänningarnas | bestämd form genitiv |