publicerad: 2015
papper
papper
substantiv
~et el. pappret; pl. ~, best. pl. ~en el. pappren 1 stycke av ett material att skriva på, att använda som omslag m.m.; i sammansättn. ofta om ngt svagt el. sprött2 mest i pl.; bevis, dokument; värdepapper: visa papper på sina meriter – De flesta sammansättn. med pappers- hör till papper 1.
Singular | |
---|---|
ett papper | obestämd form |
ett pappers | obestämd form genitiv |
papperet (pappret) | bestämd form |
papperets (papprets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
papper | obestämd form |
pappers | obestämd form genitiv |
papperen (pappren) | bestämd form |
papperens (papprens) | bestämd form genitiv |