publicerad: 2015
partigängare
parti|gäng·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑gängarna • ⟨ngt nedsätt.⟩ ivrig partiman
Singular | |
---|---|
en partigängare | obestämd form |
en partigängares | obestämd form genitiv |
partigängaren | bestämd form |
partigängarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
partigängare | obestämd form |
partigängares | obestämd form genitiv |
partigängarna | bestämd form |
partigängarnas | bestämd form genitiv |