publicerad: 2015
pentaeder
penta·eder
[‑e´der]
substantiv
~n pentaedrar • polyeder med fem begränsningsytor
Singular | |
---|---|
en pentaeder | obestämd form |
en pentaeders | obestämd form genitiv |
pentaedern | bestämd form |
pentaederns | bestämd form genitiv |
Plural | |
pentaedrar | obestämd form |
pentaedrars | obestämd form genitiv |
pentaedrarna | bestämd form |
pentaedrarnas | bestämd form genitiv |