publicerad: 2015
penultima
pen·ult·ima
[‑ul´t‑]
substantiv
~n el. ~; pl. penultimor • näst sista stavelsen i ett ord
Singular | |
---|---|
en penultima | obestämd form |
en penultimas | obestämd form genitiv |
penultiman (penultima) | bestämd form |
penultimans (penultimas) | bestämd form genitiv |
Plural | |
penultimor | obestämd form |
penultimors | obestämd form genitiv |
penultimorna | bestämd form |
penultimornas | bestämd form genitiv |