publicerad: 2015
pilot
pil·ot
[‑o´t]
substantiv
~en ~er 1 förare av luft- el. rymdfarkost2 mest i sms.; förberedande, vägledande försök e.d. – Nästan alla sammansättn. med pilot- hör till pilot 2.
Singular | |
---|---|
en pilot | obestämd form |
en pilots | obestämd form genitiv |
piloten | bestämd form |
pilotens | bestämd form genitiv |
Plural | |
piloter | obestämd form |
piloters | obestämd form genitiv |
piloterna | bestämd form |
piloternas | bestämd form genitiv |