publicerad: 2015
pinsamhet
pin·sam·het
substantiv
~en ~er • äv. pinsamt yttrande; pinsam händelse
Singular | |
---|---|
en pinsamhet | obestämd form |
en pinsamhets | obestämd form genitiv |
pinsamheten | bestämd form |
pinsamhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
pinsamheter | obestämd form |
pinsamheters | obestämd form genitiv |
pinsamheterna | bestämd form |
pinsamheternas | bestämd form genitiv |