publicerad: 2015
pir
pir
substantiv
~en; pl. ~ar el. ~er • hamnarm; vågbrytare
Singular | |
---|---|
en pir | obestämd form |
en pirs | obestämd form genitiv |
piren | bestämd form |
pirens | bestämd form genitiv |
Plural | |
pirar (pirer) | obestämd form |
pirars (pirers) | obestämd form genitiv |
pirarna (pirerna) | bestämd form |
pirarnas (pirernas) | bestämd form genitiv |