publicerad: 2015
plantering
plant·er·ing
substantiv
~en ~ar • sättning av plantor; område med planterat växtbestånd
| Singular | |
|---|---|
| en plantering | obestämd form |
| en planterings | obestämd form genitiv |
| planteringen | bestämd form |
| planteringens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| planteringar | obestämd form |
| planteringars | obestämd form genitiv |
| planteringarna | bestämd form |
| planteringarnas | bestämd form genitiv |


