publicerad: 2015
plantering
plant·er·ing
substantiv
~en ~ar • sättning av plantor; område med planterat växtbestånd
Singular | |
---|---|
en plantering | obestämd form |
en planterings | obestämd form genitiv |
planteringen | bestämd form |
planteringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
planteringar | obestämd form |
planteringars | obestämd form genitiv |
planteringarna | bestämd form |
planteringarnas | bestämd form genitiv |