publicerad: 2015
plikt
plikt
substantiv
~en ~er 1 skyldighet2 bötesstraff; böter – Nästan alla sammansättn. med plikt- hör till plikt 1.
Singular | |
---|---|
en plikt | obestämd form |
en plikts | obestämd form genitiv |
plikten | bestämd form |
pliktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
plikter | obestämd form |
plikters | obestämd form genitiv |
plikterna | bestämd form |
plikternas | bestämd form genitiv |