SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
pol
pol substantiv ~en ~er jordens nordligaste el. sydligaste punkt; äv. ut­vidgat: ​Nord­polen; ​himmels­polmagnet­pol, batteripol etc.; ytterlighetsläge
Singular
en polobestämd form
en polsobestämd form genitiv
polenbestämd form
polensbestämd form genitiv
Plural
polerobestämd form
polersobestämd form genitiv
polernabestämd form
polernasbestämd form genitiv