publicerad: 2015
pol
pol
substantiv
~en ~er 1 jordens nordligaste el. sydligaste punkt; äv. utvidgat: Nordpolen; himmelspol2 magnetpol, batteripol etc.; ytterlighetsläge
Singular | |
---|---|
en pol | obestämd form |
en pols | obestämd form genitiv |
polen | bestämd form |
polens | bestämd form genitiv |
Plural | |
poler | obestämd form |
polers | obestämd form genitiv |
polerna | bestämd form |
polernas | bestämd form genitiv |