publicerad: 2015
principal
princip·al
[‑a´l]
substantiv
~en ~er 1 uppdrags- el. arbetsgivare2 orgelns huvudstämma3 i sms.; huvud-
Singular | |
---|---|
en principal | obestämd form |
en principals | obestämd form genitiv |
principalen | bestämd form |
principalens | bestämd form genitiv |
Plural | |
principaler | obestämd form |
principalers | obestämd form genitiv |
principalerna | bestämd form |
principalernas | bestämd form genitiv |