publicerad: 2015
prisge
pris|ge
el. åld. pris|giva
verb
‑gav, ‑gett el. ‑givit, ‑given ‑givet ‑givna, pres. ‑ger • utlämna, offra
| Finita former | |
|---|---|
| prisger (prisgiver) | presens aktiv |
| prisges (prisgivs, prisgives) | presens passiv |
| prisgav | preteritum aktiv |
| prisgavs | preteritum passiv |
| prisge (prisgiv) | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att prisge (prisgiva) | infinitiv aktiv |
| att prisges (prisgivas) | infinitiv passiv |
| har/hade prisgett (prisgivit) | supinum aktiv |
| har/hade prisgetts (prisgivits) | supinum passiv |
| Presens particip | |
| prisgivande | |
| Perfekt particip | |
| en prisgiven + substantiv | |
| ett prisgivet + substantiv | |
| den/det/de prisgivna + substantiv | |
| den prisgivne + maskulint substantiv | |


