publicerad: 2015
propplösare
propp|lös·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑lösarna • till propp 1 och lösare 2
Singular | |
---|---|
en propplösare | obestämd form |
en propplösares | obestämd form genitiv |
propplösaren | bestämd form |
propplösarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
propplösare | obestämd form |
propplösares | obestämd form genitiv |
propplösarna | bestämd form |
propplösarnas | bestämd form genitiv |