publicerad: 2015
pusta
1pusta
verb
~de ~t • blåsa ut; flåsa; stöna; hämta andan, vila
Finita former | |
---|---|
pustar | presens aktiv |
pustas | presens passiv |
pustade | preteritum aktiv |
pustades | preteritum passiv |
pusta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att pusta | infinitiv aktiv |
att pustas | infinitiv passiv |
har/hade pustat | supinum aktiv |
har/hade pustats | supinum passiv |
Presens particip | |
pustande |
2pusta
substantiv
~n pustor • Pustan den stora skoglösa slätten i Ungern
Singular | |
---|---|
en pusta | obestämd form |
en pustas | obestämd form genitiv |
pustan | bestämd form |
pustans | bestämd form genitiv |
Plural | |
pustor | obestämd form |
pustors | obestämd form genitiv |
pustorna | bestämd form |
pustornas | bestämd form genitiv |